Ibland tänker jag att jag är en för tråkig dotter. Inte har överenergi för att städa huset varje dag, överraska, krama om dem när de reser bort eller bara när jag går och lägger mig.
Ibland när jag öppnar min garderob har alla kläder förvandlats till gråa trista trasor.
Ibland känns mitt hår som sockervadd och min dröm om långt hår kan man slänga i soporna.
Ibland räcker jag inte till för mina vänner, hänger inte med i det senaste snacket, känner mig inge intressant.
Ibland tar jag till mig för mycket saker att göra som leder till att inte mycket blir gjort.
Ibland känner jag mig tjock, ful, hängig, trött.
Ibland förstår jag inte att jag har en pojkvän, hur kan han tycka om mig.
Ibland tycker jag att jag är för blyg och för tråkig.
Ibland känns det som att inget händer, som att inget duger.

Ibland kan jag inte inse att alla människor har sina känslor om saker och ting här i livet.
Ibland förstår jag inte att alla lever under olika förutsättningar och påverkas olika.
Ibland inser jag inte att det bara är tankar och jag kan låta dem passera och leva de la vida loca, hela tiden, varje dag.