För tre år sedan var jag den lataste tonåring som inte hade lust med annat än att sitta uppe för länge på nätterna, ägnade inte så mycket energi åt skolan och umgicks med de ända vettiga människorna på jorden, vännerna.

Jag var i trottsåldern och kände för att göra precis tvärt emot allt och alla. Jag hade helt enkelt ingen lust att göra något alls. Men så vandrade dagarna och veckorna iväg och jag fyllde 15 år.

Nu när jag tänker efter var jag världens osäkraste tonåring, alla som ens gav en liten blick åt mitt håll trodde jag direkt att de fick tankar om mig som att jag var ful, tjock och konstig.
Det är nu i efterhand som jag inser att den där människan kanske inte ens ägnade en ända tanke åt att ens tänka någonting om mig utan tänktebara på vad den skulle göra senare på kvällen eller något annat, ja ni förstår.

Den här osäkerheten började banka inom mig och tillslut föll jag ner i träsket, som så många andra gör - speciellt tjejer. Att inte känna att man räcker till hemma, i skolan, med vännerna och hade ingen ork till något.

Efter ett tag utan att själv inse det så började jag äta väldigt små mängder och gå och gå och gå. Jag gick ner 12 kilo på väldigt kort tid. Men sanningen är den att den ända lyckan med just det var att jag kunde ha storlek 36 på alla kläder, något annat förändrades inte. Jag kände mig bara svag.

Det dröjde ett halvår och jag började jogga. Joggingen ledde till längre och längre sträckor. Tillslut fick jag en otrolig kondition och det dröjde inte länge innan jag sprungit min första mil.

Det var här det började, det var länge sen jag känt mig så bra på något, fått så mycket kraft av något. Jag hade helt enkelt hittat min grej.

Idag kan jag så mycket mer och vet hur man ska leva allt om att hur man ska leva på bästa sätt för att må så bra som det är möjligt. - träna - äta - sova. Genom det får man en stark och pigg kropp.

Det var min resa in i träningsvärlden och här är jag nu idag, träningen får mig på något magisk sätt bli starkare som person och gör mig lycklig.

Igår gick mitt Träningskort ut och jag fyllde direkt på det för ett år till. Jag ser framemot alla timmar jag kommer spendera i träningslokalerna, samtidigt som jag varierar med det jag är allra bäst på - löpningen.



Men tillslut - ångrar jag mig när det gäller det som står ovanför? Nej faktiskt inte. Jag har lärt mig så mycket på vägen hit jag är idag att det faktiskt varit värt all möda.
För som sagt man lär sig av sina misstag.